Som vad smärta är för dig och som vad smärta är för mig

 
 


Smärta är att vara rädd att se upp till

Något som gör ont - Något som betyder mycket som förändras. Förvinner eller kommer tillbaka. Ändras eller liknar något annat. Förändring. Något annat, något annat som gör ont. 
 
Något som får dig att må bättre - Något som fyller det du saknat. En spricka blir lagad. Komma tillbaka eller se något försvinna. Det som fått dig må bättre, det som fått dig att le, det som ler mot dig. 
 
Något som får dig att växa - Något att lyckas med. Framsteg, förlust, en skillnad inom dig. Något du lyckas med, något du misslyckas med, utvecklas till något. 
 
Något som gör dig väl - Något som också gör dig ont eller något som du kan förlora. En känsla du får för en stund, ett minne du kan tänka på eller att uppleva. Något som är värt att ta smärta för. 
 
Något som förändrar din åsikt - Något som hänt någon eller dig. Att gå bort eller se något göra det. En du ser upp till eller en som du vill vara. Förändras mot något, något som för dig känns rätt. Smärta är att vara rädd att se upp till. 
 
Något som inte finns - Något som en otäck känsla. En tanke som inte blir en verklighet. Något som får dig att må dåligt, något som får dig att må bra. Ett hopp, för att finnas eller ett hopp för att försvinna. 


 


Som mina känslor

Varje ord, andetag och steg framåt tog mig bara längre från dig. Långt borta i kärlek trodde jag. Trodde det gjorde jag på oss. Men vi var långt borta från varandra. Och det var så det var. Varandra. Inget vi, oss eller ens du och jag. Ingenting. Och nu är allt så högljutt men ändå så tyst. Tystnad som plågar och tystnad som i att gå tillbaka till mig. Och dig, du du du. Som mina känslor. Som dom skulle jag vilja skriva, röra och älska. Som vad dom skulle göra med dig, berör allt som komma nära. Och som att denna skrift skulle titta på dig med de mest sorgsna ögon. Känn hela mig och ingenting. Ingenting och åh vad ont det gör.
 
Som mina känslor jag skulle dig förstöra. Stänga ute och göra illa. Som dom gjort mig. Kyssar som är tomma, fina ord som inget betyda, besvikelse och ensamhet, mina känslor har givit mig mycket. Den tunga sucken och andningsproblem. Du kommer känna mycket men samtidigt, ingenting. Samtidigt, ingenting men önskan. Som mina känslor du skulle lita på. Och som dem du skulle tro på dig själv och någon annan. Tillsammans någonstans långt borta. Och borta, det är ni för varandra. Varandra. Inget ni, dom eller ens du och någon. Ingenting. Som mina känslor du för dig tillbaka. Ett sorgset försök, sorgsen, det är hur du är. Att inte vilja vakna. Inte vilja utan någon. Och de finaste skratten som du trodde var sann. Men sanningen den har du nu fått. En svidande känsla som salt mot ett öppet sår. Öppnat sig, det skulle du aldrig gjort. Skakar, bränner och försvinna. Bortglömd som mina känslor för dig.
 
Varje ord vi sade, försvinner som ett eko. Du skriker något som först hörs väldigt tydligt men sedan glöms bort. Glömd det är vad du är. Det är både högljutt och tyst. Skratt som egentligen är tårar. Du både finns och inte. Du både saknar och glömmer. Men ändå så otroligt trasig. Som mina känslor. Som dom skulle jag vilja skriva, röra och älska. Som vad dom skulle göra med dig, berör allt som komma nära. Och som att denna skrift skulle titta på dig med de mest sorgsna ögon. Känn hela mig och ingenting. Ingenting och åh vad ont det gör. 


Hon har också varit så. Oskyldig, vacker och lätt att tycka om.



Allt som berör

 
 


Och ont

Som ett varmt snötäcke som läggs över sin kalla kropp. Fångar varenda liten cell inom sig och ingenting. Ingenting och åh vad skönt det är att känna. Det kan stickas när man blir varm igen.

 

Som en tår som torkat på sin kalla kind. Känns i hela kroppen att du lika som mina tårar, är helt borta. Borta som att ni aldrig funnits. Det kan göra ont när man slutat gråta.

 

Som en hand som passar perfekt i ens egen. En hand som man kan hålla i och en hand som man kan släppa. Din var fin, lika som min. Och åh vad det kan stickas när man blir varm igen. 

 

Som att se på något som inte finns. Trösta sig med, och åh så fint att bli tröstad. Bryta ned sig själv och bygga upp, som ett lego. Men hos oss så sticks det, blir kallt och sen varmt igen. Och det kan verkligen göra ont att sluta gråta. 

 

Och ont att inte känna.



Så finns inte jag

Man blir mest sårad av sig själv. Man kan glömma bort sitt ego, som att man slutat bry sig. Tänker att det inte spelar någon roll och saker som faktiskt har betydelse tappar sitt värde. Allt spelar roll, vem du kysser innan du somnar, hur du tar hand om dig själv, vart du vaknar upp på morgonen, vilka personer som du har närmast och till och med vilka du väljer att skriva med.
 
Man kan glömma bort vad man tycker om att göra, skjuta sig själv åt sidan för någon annan eller något annat. Visa intresse för saker som egentligen inte betyder något och finnas utan att veta varför. Drunkna i sina egna tankar och göra saker utan tänka.
 
Det finns mer, lycka i små saker som är viktigt. Glädjas åt känslan man känner när man träffar någon man saknat, skratta åt dåliga skämt tillsammans med vänner, äta sin favoriträtt tills man är i totalt matkoma, höra en bra låt för första gången, dricka vatten när du är uttorkad, få någon att skratta, lyckas med något man inte trott att man skulle klara av, utmana sig själv, få ett samtal av någon man tänker på, skapa minnen istället för att sakna.
 
Man blir mest sårad av sig själv. Vet vad som är rätt men gör ändå det motsatta. Sätter sig själv i andra hand och riskerar allt för något litet. Dömmer, glömmer och skadar sig. Saknar, och åh att sakna någon och något så mycket att det bränns så att man tillslut bränner sig på allt. Allt som berör och allt i sin omgivning. Trötthet som tar över och önskan att bli sedd. När ingen ser så finns jag inte. 


Som en text som fått sin rätta melodi

Jag tycker om personer som skrattar även fast de inte tycker att du är rolig men skrattar för att vara snäll. De som tittar på dig och förstår vad du menar utan att behöva säga något. Och åh vad det är underbart, det är underbart att känna att man kan ta plats i ditt sällskap utan att känna sig obekväm. Fina människa.
 
Jag tycker om personer som visar att de tycker om dig istället för att säga det. Och tycka om tycka om tycka om, som person och som vän. Jag trivs med dig och jag vet att andra i din omgivning gör det också. Du bidrar utan att kräva något tillbaka och du ser utan att behöva bli sedd. Ibland känns det som en illusion, hur kan du förstå mig i situationer där jag inte ens förstår mig själv?
 
Jag tycker om personer som säger Tack när de får en komplimang. Som tar åt sig av beröm och man ser dess lycka stråla till omgivningen. Det är så fint att se, hur du brinner för detta och glädjs av de ord jag säger. Och ditt sätt att visa lycka och tacksamhet. Fint.
 
Jag tycker om personer som ger dig beröm, beröm så att du tar åt dig. Du kanske inte vet hur glad du gör oss i din omgivning men du är perfekt. Som du, bara du kan lägga dig själv och "människans ego" åt sidan för en stund och glädjas åt andras lycka så kan man vara lyckliga tillsammans. Förstår du hur grym du är? 
 
Jag tycker om personer som kan säga Förlåt och likaså de som kan förlåta. Du är stark och det beundrar jag med dig. Du kan se vad du gör fel utan att dömma dig själv och på samma sätt ser du på andra. Du är inte rädd för att klä av dig helt naken, visa att du bryr dig genom att säga Förlåt. Du inspererar, verkligen. 
 
Jag tycker om personer som inte bryr sig om vad andra tycker. Bryr sig, det är klart du gör, men du är inte rädd för att bjuda på dig själv. Du försöker inte vara perfekt och vet du? Det gör dig så jävla perfekt. Du pratar utan att tänka, gör bort dig och istället för att skämmas skrattar du bort det. Det är fint att du vågar, du är fin. 
 
Jag tycker om personer som får dig att känna dig speciell, som tar fram något speciellt inom dig som du kanske inte ens visste fanns. Speciell i någons ögon, kanske bara lite extra rolig, snäll eller gulligtsnäsig. Vad det än är så vill att du ska veta att jag tycker samma om dig, du är speciell. 
 
Jag tycker om personer som alltid lyssnar på vad du har att säga, även fast flera andra pratar samtidigt så är du noterad. Ber att du säger samma sak igen, du är viktig och du finns. Så härligt att du människa ser mig och andra i din omgivning på detta sätt. Det gör dig underbar. 
 
Jag tycker om personer som förstår dig även när du inte förstår dig själv. Som visar dig din väg, berättar vad du anser vara rätt och fel och de faktiskt har rätt. Jag tycker om att du som inte dömer och gärna är den som talar om det fina med blomman som de andra avskyr. Vad fin du är människa som ser ett annat perspektiv på saker och förklarar varför jag gör som jag gör när jag inte själv vet. Du som alltid står vid min sida.
 
Jag tycker om personer som räddar slutet på dina meningar. Fyller i hela meningar eller talar åt dig och förstår vad man tänkt säga innan man öppnat munnen. Åh vad jag tycker om när du förstår, eller i alla fall gör ditt yttersta för att förstå och lyssna på när jag pratar med dig. Det märks att du gör det och det är underbart. 
 
Jag tycker om personer som inte får dig att le utan att gapskratta, högt, fult och obegränsat. Och som skrattar tillsammans med dig och åt dig på ett sätt som får dig att känna dig dumlycklig. Åh du förstår inte hur mycket du ger! Att du som person kan få en att släppa alla tyglar och bara bry sig om att ha roligt. För vem bryr sig egentligen om pengar, ytlighet och allt annat när man umgås med dig? Tack tack tack! Du är fantastisk.
 
 
Ni är Som en text som fått sin rätta melodi.


Kära okänd

Hej du okänd! Hur mår du? Mår du bra? Eller har det blivit en fras som du svarar på utan att tänka efter? Du kan svaret utantill och tänker aldrig efter riktigt hur du själv mår, inte ens när någon frågar. Vi tar förgivet att "bra" är vad man vill må. Men man måste få känna, känna smärta, ilska och såklart glädje. Känslor är det bästa vi har och ingenting som vi borde dölja... Särskilt inte från oss själva. 
 
Kära okänd, du som läser detta. Jag vet inte vart dina bekymmer för dig, eller vad dina bekymmer gör med din kropp och ditt mående. Jag vet inte hur stora dina bekymmer är, små eller stora. Men vi alla har något som man inte är helt nöjd med. Kanske har man börjat tappa kontakten med en vän, förlorat någon nära, obekräftad kärlek, pengaproblem, bekräftelsebehov eller bara allmän ensamhet.
 
Oavsett vad det är du tycker är jobbigt så ska jag tala om något för dig okänd, något du kanske visste innan. Du kanske aldrig tänkt på det eller så har du vetat detta och förträngt det. Det är okej att känna! Det är okej att säga, jag mår inte bra när vår vän frågar "hur mår du?". Det är okej att vilja gråta, slå och skrika. Och det finns inte en människa på denna planet som inte har något jobbigt i tanken, inte ens din favorit artist eller din granne.
 
Vi kan öppet prata om problem, andras problem eller skämta om våra egna. Men kära, fina, underbara okänd, perfektion är inte att vara problemfri. Det finns ingenting som är perfekt för oss. Och när du bär den tanken med dig behöver du inte längre söka den känslan, när den inte finns. Påhittad lycka som gör oss osäkra, ledsna och otillfredställda. Jag vill att du ska veta det. Jag vill att du ska sluta jaga lyckan och låta lyckan jaga dig istället. Jag vill att du ska må bra när du säger att du mår bra. Och mår du dåligt vill jag höra det. För känslor är faktiskt det finaste vi har. 
 


Budapest

Lyssnar på Budapest om och om igen. Fasnat i mitt huvud. Give me one good reason why I should never make a change. Men samtidigt håller jag inte med. Huvud mot hjärta. Ibland är allt så lätt och tillslut går denna lättsamma lust till något tråkigt. För dig, för mig, för oss. Men lättsamt, så lättsamt att vara nära. Känna och känslor och händer som tar och känner, på mig och på dig. Känslor som gör gott och ont. Närhet, åh närhet. Men vad är det när ens huvud värker, dunkar och går sönder. Vill inte veta av något. Väntan och sorg tillsammans med musik som tappar sin mening. 


Vinna dig

Det finns inget öde som för mig är dömt

och det som dömmer kommer aldrig mig röra

En ny start men ingenting skulle ändras

Och jag svär jag skulle aldrig dig glömma

Vinna dig, snälla låt mig vinna dig

Så jag kan visa allt jag någonsin kännt

Och någonsin kommer känna

Min sorg kommer aldrig nås fram men

Snälla, låt mig vinna dig

 

Som en drog andas jag in dig i mitt bröst

För jag svär jag kommer aldrig dig glömma

Och det som någonsin varit glömt kommer vi minnas

För det finns ingen kärlek som min för dig

Och likaså står jag här utan lycka när du mig lämnat

Vinna dig, snälla låt mig vinna dig

Och jag kommer aldrig någonsin försvinna

Försvinna som din kärlek försvunnit för mig 

 

Jag har aldrig hatat, och aldrig älskat för den delen

Men kärlek, det har jag för dig

Kyla och förstörd, helt ofattbart förstörd

Men aldrig någonsin så förstörd som jag är nu

Inte sett mig som en vinnare men

Vad jag vill vinna dig

Ett steg närmare och jag trodde det var rätt

men alla steg tog mig längre bort från dig

 

Tomhet och ingenting att bry sig om

Bryr dig inte, låtsas inte bry mig, men ändå

Vinna dig, snälla låt mig vinna dig

Och jag ska visa vad du någonsin betytt

Betyda, ja det är vad du för mig kommer göra

Helt förkrossad och sårbar

Så vinna dig, snälla, låt mig vinna dig 



Jag ska bära mina röda kläder

Jag ska bära mina röda kläder

Mina kläder som var till minne av dig

Ett trasigt psyke blev min förlust

Åsidosatt men aldrig bortglömd

Kan du tänka dig hur mycket du skadat mig

Skadat mig med din frånvaro

När jag trodde livet var som svårast

Kom du upp i mitt sinne 

Och jag fick återigen bära mina röda kläder

Mina kläder som var till minne av dig

 

Det finns ingen riktigt kärlek

och heller finns det ingen kärlek för mig

Du har alltid varit mig nära

Men ändå känns du längre bort än någonsin

Om saknad kunde döda så skulle jag vara död för länge sen,

Smälta in med mina kläder och förvinna

Förvinna som du försvann från mig

Lämnade mig i mina röda kläder

Som är mitt enda minne av dig



Det var aldrig menat att det skulle vara vi

Jag dödade dig och mig för länge sedan

Det var aldrig menat att det skulle vara vi

Några korta andetag och allting är över

Aldrig längre ska jag bära på dina börder

Det finns inget som gör så ont som dina läppar

Och det finns inget som gör så ont som att se dig gå

Vi har aldrig funnits men ändå så minns jag dig

Längtan efter riktigt kärlek har alltid funnits där

Men min längtan efter dig är större

Det var aldrig menat att det skulle vara vi

och vi dog för länge sedan



Aldrig ville jag ha dig

Sorgsen blick utan innehåll

Jag är ingen bok att läsa av

Jag är ingenting

Tung andning och en storm av känslor,

Visa aldrig ditt riktiga jag

Saknad kan vara stor,

Men svek och besvikelse gör ondast

Aldrig ville jag ha dig

Jag är ingen bok att läsa av

Jag är ingenting



RSS 2.0