Så finns inte jag

Man blir mest sårad av sig själv. Man kan glömma bort sitt ego, som att man slutat bry sig. Tänker att det inte spelar någon roll och saker som faktiskt har betydelse tappar sitt värde. Allt spelar roll, vem du kysser innan du somnar, hur du tar hand om dig själv, vart du vaknar upp på morgonen, vilka personer som du har närmast och till och med vilka du väljer att skriva med.
 
Man kan glömma bort vad man tycker om att göra, skjuta sig själv åt sidan för någon annan eller något annat. Visa intresse för saker som egentligen inte betyder något och finnas utan att veta varför. Drunkna i sina egna tankar och göra saker utan tänka.
 
Det finns mer, lycka i små saker som är viktigt. Glädjas åt känslan man känner när man träffar någon man saknat, skratta åt dåliga skämt tillsammans med vänner, äta sin favoriträtt tills man är i totalt matkoma, höra en bra låt för första gången, dricka vatten när du är uttorkad, få någon att skratta, lyckas med något man inte trott att man skulle klara av, utmana sig själv, få ett samtal av någon man tänker på, skapa minnen istället för att sakna.
 
Man blir mest sårad av sig själv. Vet vad som är rätt men gör ändå det motsatta. Sätter sig själv i andra hand och riskerar allt för något litet. Dömmer, glömmer och skadar sig. Saknar, och åh att sakna någon och något så mycket att det bränns så att man tillslut bränner sig på allt. Allt som berör och allt i sin omgivning. Trötthet som tar över och önskan att bli sedd. När ingen ser så finns jag inte. 



Namn:


E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar:

Kom ihåg mig?
RSS 2.0